.

Hur fungerar egentligen vården här i detta land?
Den frågan har jag ställt många gånger. Och ingen jag känner har ett bra svar på det. Efter att ha gått på samtal i 10 år nu och varit inlagd i 8 år så borde man väl stå på mycket stadigare ben. Dom är ju rädda för att ta upp jobbiga ämne. Och om de gör det och sen märker att mitt gamla destriktiva mönster återkommer så är jag inte mogen att ta tag i det som är så jobbigt. Men var tusan börjar man då?? Jag måste ju ta tag i det jobbiga för att komma vidare. För att kunna acceptera livet. Kunna lämna allt det jobbiga bakom mig. Inte glömma det men kunna ha det i bagaget utan att få panik varje gång det är något som påminner om det. Eller ska man sitta så här livet ut? Det vill jag ju inte. Och det som jag sen tycker hjälper och känns bra kostar mycket och är inte inom Landstiget. Och då betalas det heller inte av sjukvården. Måste man va rik också för att kunna bli bra?? Jag skulle vilja veta vad som händer när någon av dom som sitter och bestämmer blir sjuka. Eller om deras barn blir sjuka. Visst, då ar dom väl pengarna till det. Men vi är ju alla lika värda och då ska pengar inte behöva spela någon roll.
Jag är i vilket fall som helst tacksam för alla de som finns runt mig och som ger ett fantastiskt stöd!!