.

Just nu vet jag inte vad jag vill och vad jag vågar. Svackan blir djupare och djupare. Jag vet inte HUR jag ska ta mig upp. Jag vet inte om jag VÅGAR. Och även om jag vill så är det så svårtatt verkligen ta tag i det. Varför är livet så svårt och komplicerat? Hur känns det att vara helt frisk? Kommer en del av mig alltid vilja gå tillbaka till sjukdomen? Varför vilja dit egentligen. Det är ju ett rent helvete. Men livet är inte heller lätt. När man är mittemellan är det skitjobbigt. Det är så lätt att vackla då. Om man åtminstone hade en sida som var starkare. Det är så jättemånga tankar som bara snurrar i huvudet så jag blir helt tokig. Svårt att sätta ord på många av tankarna.