.

Att det kommer dalar får man ju vara beredd på. Men att dom ska vara så svåra att ta sig upp från är en annan sak. När jag nu har bott i min lägenhet i snart 1½ år känns ju helt underbart. Det är skönt att ha sitt eget men det tar lång tid att vänja sig vid allt. Efter alla år på sjukhus känns det konstigt att göra saker utan att be någon om lov. Jag var ju tvungen att fråga om jag fick gå på toaletten. Jag tror ju fortfarande att det är någon annan som bestämmer allt. Samtalen som jag går på varje vecka tror jag hela tiden är något jag måste göra för att min läkare säger det. Men det är ju mitt eget val. Nu har jag inga planer på att avsluta, men bara det att jag egentligen har ett val är helt främmande.
Sommaren som gick mådde jag verkligen bra och jag trodde att det nu var över med hela denna skiten. Sen kom hösten och något hände. Vet inte vad. Men sedan dess har jag varit i en svacka som bara känns djupare och djupare. Och ovanpå allt har jag varit förkyld i ett hela tiden. Att vänja sig vid skolbänken tar väl också sin lilla tid men det är ganska kul. (om jag bara kan hålla mig till rimliga krav).
Take care everybody!!