tufft liv!!
vet att jag varit oerhört dålig på att skriva här. har hänt en hel del.
jag har påbörjat praktik med barndans. det är verkligen jättekul och mysigt. men utöver det så känns allt helt rörigt. samtalen jag går på känns inte bra, leder ingenstans. igår började jag på "hopp" i malmö. riktigt jobbigt var det. både att berätta sin egen berättelse om vad som hänt mig och sen sitta och lyssna på vad de andra gått igenom. hade jag varit sist om att berätta hade jag nog inte gjort det. det var fruktansvärt det som de varit med om. och min historia kändes mest som en piss i mississippi.
jag vet att man inte kan mäta det så. det är ju själva kränkningen och hur man mår som räknas. och inte exakt vad som hände.
men att sen komma ut därifrån och få ett samtal och höra att det ska vara släktkalas och att det hade varit kul om jag kom. mitt svar var enkelt:NEJ!! en viss person som jag hatar mer än allt annat ska självklart komma. varför står alla på hans sida?? varför är det jag som måste avstå från allt? kan inte han stanna hemma?
när jag vaknade idag var allt betydligt jävligare än igår. hur det nu kunde vara det. men jag känner mig så himla äcklig. står inte ut med dessa känslorna.
jag har påbörjat praktik med barndans. det är verkligen jättekul och mysigt. men utöver det så känns allt helt rörigt. samtalen jag går på känns inte bra, leder ingenstans. igår började jag på "hopp" i malmö. riktigt jobbigt var det. både att berätta sin egen berättelse om vad som hänt mig och sen sitta och lyssna på vad de andra gått igenom. hade jag varit sist om att berätta hade jag nog inte gjort det. det var fruktansvärt det som de varit med om. och min historia kändes mest som en piss i mississippi.
jag vet att man inte kan mäta det så. det är ju själva kränkningen och hur man mår som räknas. och inte exakt vad som hände.
men att sen komma ut därifrån och få ett samtal och höra att det ska vara släktkalas och att det hade varit kul om jag kom. mitt svar var enkelt:NEJ!! en viss person som jag hatar mer än allt annat ska självklart komma. varför står alla på hans sida?? varför är det jag som måste avstå från allt? kan inte han stanna hemma?
när jag vaknade idag var allt betydligt jävligare än igår. hur det nu kunde vara det. men jag känner mig så himla äcklig. står inte ut med dessa känslorna.
Kommentarer
Postat av: danni
haj gumman,du som du säger så är det inte vad som hänt som räknas utan hur man känner och mår. det är hur DU mår som räknas...
det finns barn som sett hela sin familj bli dödade i afrika och går vidare medans jag gråter och blir deprimerad när inte jag kan få hjälp med att installera min tv,
så jag hoppas att allt är bra med dig och låt inte dina tankar leva ditt liv,försök att hitta din gnista och lev ditt liv över sjukdomen,kämpa tillbaka,låt inte den vinna,den äckliga jävelen.
jag blir glad när jag ser dig och du verkar må bra,det glädjer dig,sen vet jag oxå att det inte är så kul när man väl sitter själv hemma o alla tankar kommer.men en stor kram från din kusin iallfall.
Trackback
